Nina och Pär

Vi, Nina och Pär, har varit gifta sen 1969 och seglat sen 1977. Ingen av oss är uppvuxen med segling, vi hade inte ens kompetens att hyra en båt innan vi köpte vår första segelbåt. Vi har en son och en sonhustru som givit oss vårt älskade barnbarn Erik, snart 8 år.

Vi träffades under studietiden och har bägge haft förmånen att ha haft mycket engagerande och stimulerande arbeten som läkare inom akutsjukvården, Nina som narkosläkare och Pär som kärlkirurg vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Vi har lämnat våra arbeten lite i förtid för att prova på att förverkliga en gammal tanke som grott i oss, en riktig långsegling. Utöver en tradition att segla till Åland/Finland i mitten av maj, med Kökar, Finska Utö och Jurmo helt för oss själva, har vi som standardrutt under sommarsemestern tagit oss runt södra Sverige, Danmark, Tyskland, Polen men alltid tvingats att vända hemöver efter 2-3 veckor när man äntligen börjat varva ner för att hinna tillbaks till jobbet. Vi har ofta undrat hur det skulle vara att få fortsätta "så länge det är kul" och nu har vi skaffat oss möjligheten. Det är trots allt med lite blandade känslor som vi lämnar våra fantastiska yrken och arbetskamrater men man skall ju inte jobba hela livet och att ha ett efterlängtat långseglingsprojekt att engagera sig i underlättar definitivt övergången till nästa fas i livet.

Nina och Erik läser på akterdäck under gång

mellan Oxelösund och Nåttarö 2009.

Vi har som sagt seglat sen 1977. I genomsnitt 6 veckor per år och då i regel en liten tur under sommaren till Danmark, Tyskland eller Polen. Vi har gått Göta Kanal 9 ggr och seglat olika vägar hem runt Danmark och Skåne. Vi har gått Kiel kanalen 3 ggr och den sista lyckades vi koordinera med ett högtryck utan NV kuling som gjorde det möjligt att äntligen lämna Cuxhaven och gå ut till Helgoland. Vi har senaste 12 åren inlett säsongen med att i maj ta en eller 2 veckors segling till Åland och Finland. Fantastiska turer med hela skärgården för oss själva i snögloppet.

Tanken på långsegling har funnits länge, i princip fr o m första Osophine, Vegan. Forgusen vår tredje båt hade vi tänkt segla till Medelhavet och sen ha den där några år. Pär greps dock av ett behov att skaffa en lite större båt och 2003 köpte vi vår nuvarande Osophine. Den kändes så trygg att de gamla tankarna om en riktig långsegling började bli oemotståndliga. Timingen avseende ålder etc gjorde att förverkligandet tog fart. Vårt årshjul sen många decennier har det verkligen inte varit något fel på med seglingen, skidor och fjällsport samt jakt och skogsliv i vackra Sörmland varvat med fantastiska utmaningar, upplevelser och tillfredställelse i "världens finaste yrke". Vi seglar verkligen inte ifrån en tillvaro som vi inte trivs med utan har som sagt förmånen att kunna modifiera vårt årshjul och testa en annan modell för att få lite omväxling Vi tror det blir jätteskönt med mycket blås i håret, öppen horisont som skapar bra förutsättningar för att njuta av det liv man har, möten med nya platser, kulturer och människor.

 
Allting har ett pris, så även dessa planer, i form av ett långt geografiskt avstånd till våra kära familj och till alla vänner. Men med telefoner, internet, Skype och flyg kommer vi att kunna hålla god kontakt och ses både hemma i Stockholm och ute i olika hamnar i världe

Vi känner dock ett starkt behov av att i alla fall ha tagit oss för att prova på vår långseglingstanke medan vi har en rimlig möjlighet rent fysiskt och mentalt. Så vi upplevde att det är nu eller aldrig som gäller och vi har därför valt att "avsegla" men under mottot "så länge det är kul". Om det visar sig att ex längtan till ERrik blir för stor eller att det av andra skäl inte är så kul så står huset och allt annat hemma helt orört och väntar på oss så att vi när som helst kan återgå till vårt "gamla liv".

Ovan ses Erik en vårvinterdag utanför vår stuga i Tångböle i västra Jämtland.

Ovan  är familjen samlad på båten 2009  i Christianshavn/Köpenhamn och Nina gungar sin ögonsten på Jakobsdal vårt ställe i Sörmland.

Erik, Erik & farfar seglar sommaren 2009.  

Naturligtvis kommer vi att längta till våra

nära och kära, i synnerhet Erik, vilket kan komma att bli en viktig faktor för hur länge

"det är kul" men vi hoppas klara det med inlagda avbrott och besök.