22/7 Klintholm, Mön
Nu blåser det och det rejält!! Stångar oss för motor ut i hällande regn och 12-14 sm motvind innan vi kan falla av sätta segel och runda Gedser rev och lägga kurs mot Klintholm på Mön. Sen håller den oftast hårda vinden i sig, regnet upphör och vi får jättefin undanvindssegling för bara genuan upp till Klintholm. Här är det knökfullt, ”alla” ligger kvar pga den hårda vinden så många har tvingats söka skydd i fiskehamnen. Hittar dock en plats utanpå en tysk som vi efter lite palavrer kan förtöja oss utanpå. Det var jättebökigt att lägga till i den hårda vinden vilket fler än vi erfor. Inhandlar Gammeldansk och käkar god fisk på restaurang. Begrundar de relativt stora anläggningarna med ferielägenheter som byggdes här för ca 10 år sen och som har konkat ett antal gånger och som till stor del är tomma eller till salu. Vi minns med både glädje och sorg hur det var vid vårt första besök med hamnen full av fiskebåtar och ingen hamn alls för fritidsbåtar men man fick plats ändå och då var det liksom det ”äkta” Klintholm med folk som levde av fiske. Nu är tom rökeriet nerlagt. Add new comment
21/7 Gedser, Danmark
Motorlänsar mot Gedser s sm ökar vinden och vi kan segla. Det är länge sen vi seglade ”på riktigt” så vi längtar!! Tiden i Medelhavet karakteriserades ju av lite vind och 90% motorgång. Årets seglats har ju inletts som motorbåt på kanalerna så det känns lite småtrist att behöva använda motorn igen där vi hoppats få segla. Gedsers småbåtshamn har gott om plats nästan alla är tyskar eller holländare. De är ju oftast ganska hjälpsamma och på ett för oss svenskar lite påfluget och besserwisser aktigt sätt. Vi, särskilt Nina, har sen länge börjat få nog därför att de tar inte bara tampen utan ropar ...nej nej inte så så här ska du göra... när man lägger fast på sin båt. Vi har seglat ganska länge och långt och jobbar som sjöräddare så nog vet vi hur vi vill förtöja vår båt men det verkar vara en helt främmande tanke för de allra flesta "hjälpsamma" tyskar. Nina råkar ut för en "vänlig" holländare när vi ska lägga till men han ger sig snabbt när han får veta att "I do it my way...". Ser 2 andra svenska båtar!? Kom ganska sent så nån tur till byn hinns inte med. 16-20/7 Travemünde
Går ut i Traves mynning ganska tidigt vår vana trogen detta år. Tar telefonkontakt med hamnkapten på Böbst Werft där masten ligger sen en dryg månad och väntar på att bli satt på rätt plats. Jodå det är bara att ta ledig grönskyltad plats. Vi hittar en som vi tycker verkar bra. Gör fast och känner oss tillfreds. Går sen in på hamnkontoret för att betala när han åter öppnat och då får vi veta att DEN platsen måste vi lämna senast 12 imorgon och nu har han INGA platser kvar – vad i h-e är detta!!?? Vi har hyrt in masten och vi har pratat med dom ett par ggr om att vi måste ligga kvar 4-5 dar för att göra Osophine till sjöduglig segelbåt igen åxå har de lurat oss totalt – eller? Vi har dessutom frågat om man måste reservera plats för att kunna ligga i lugn och ro och jobba med båten och fått klart svar att det behövs inte man ordnar alltid plats. Vi klagar lite och får veta att båtar minsann inte är som tåg som går på ett visst klockslag utan kommer och går utan förvarning-ja men vi har ju förvarnat!? ”Det finns ingen plats och hör sen….” är hans bistra besked. Till sist hittar han en plats som vi kan ligga på och några oroliga timmar är till ända. Problemet var att vi anlände just under Travemünde Woche så det var heltjockt överallt och en massa jippon i byn. Dessutom hade hamnkaptenen uppenbarligen utarbetat en jargong som gick ut på att allt var omöjligt – men han kunde minsann fixa det till sist och fick då en massa ”gratisberöm”. Jag upplevde 2 ggr hur vi och en annan seglare hade sumpat nyckeln till duscharna i sjön (pant 50 euro!!) och hur han dramatiskt annonserade att det här var minsann En smärre katastrof för han hade inga fler nycklar!! Kort därefter öppnade han ett skåp, tog fram en liten låda och plockade upp en nyckel ”som inte fanns”. Även om vi blev vänner så var han j-t jobbig!! Det visar sig åxå att ”kontoret” som vi pratat med har urdålig om ens någon kommunikation med hamnkapten som verkar jobba helt självständigt. Det tar oss en hel dag att packa upp masten. Vi blir mäkta imponerade av vårt eget packeteringsarbete. Den var väldigt väl förpackad och har klarat transporten utan skador. Grabbarna som sköter påmastningen är trevliga, en snackar tom bra engelska, och är mycket hjälpsamma. Lägger ut skyddsmatta på däck där de ska gå, kollar att alla vant, stag och fall ligger rätt. Innan masten sätts på får vi åxåhjälp att sätta tillbaks vindgeneratorn på sin stolpe. Det känns bra att ha den på plats den hör liksom till numer. Masten sätts elegant på plats. Det blåser lite in mot kaj när vi ska gå tillbaks till vår plats men alla hjälps åt att bära av när vi ska svänga ut. Plötsligt hörs en rejäl smäll och vi upptäcker att den nyss uppsatta vindgeneratorn nu slokar rejält och hänger på trekvart. Grabbarna hade inte svängt tillbaka mastkranen som lutade ut rejält över vattnet och kolliderade med vindgeneratorn. Trist vi tyckte den kunde få ett värdigare slut för den har skött sig exemplariskt under snart 6 år. Böbst anses ”proffsiga” och vi håller med litegrann men de har som vi alla åxå ett överraskande stort antal brister. Vi cyklar faktiskt runt lite i byn och tar även färjan över till andra sidan Trave och besöker ännu en gång det fantatsiskt väl bevarade segelfartyget Passat. 14-15/7 Hansahafen, Lübeck
Avverkar de sista 5 slussarna i ett ganska tätt och ihållande regn som dock slutat när vi glada svänger in och får bra plats i Hansahafen mitt i Lübeck. Vi har Hannah långsides utanpå oss och det blir omedlebart skumpakalas för att fira att vi nu avverkat de 200 slussarna som fanns på vår väg från Medelhavet till Östersjön. Knallar runt lite i stan och rekar lite inför morgondagen samt äter en god och närande middag på Schiffer Gemeinschaft en gammal institution med stark sjöfartsanknytning som idag är en klassisk ”måste” restaurang vid ett besök i Lübeck. Stället har sen 1500 talet varit samlingspunkt för stans skeppare och även nu samlas dom 2 ggr i veckan för gemensam middag vid långbord. Andra dan gjorde vi en ”historisk” rundvandring i stan, besökte diverse kyrkor, krigsminnen och fr a Willy Brandt museet som var mycket intressant och lärorikt kanske just för att det rör historien om vår egen tid här på jorden. Lübeck är en väldigt fin och intressant stad värd att återkomma till.
13/7 Möln, Elbe-Lübeck kanal
Båthissen var en hissnande upplevelse. Man kör in i ett jättestort tråg som har plats för 100 m långa pråmar. Sen knallar man runt på bryggan som finns längs tråget medan ett ansenligt antal rejält grova vajrar sänker oss 38 m ner till nästa nivå i Elbe Seiten kanal. Sen är det inte så långt förrän kanalen mynnar i Elbe och det är dags för oss att köra 2 nm motströms och sen slussa in på Elbe-Lübeck kanalen. Vi har redan haft en lång dag och orken räcker inte längre än till Möln. Regn. Här hann vi inte så mycket mer än förtöja för natten och vila upp oss inför sista etappen på Europas floder och kanaler.
More Articles...
|
40 senaste loggarna
|